Samtal 1
- Herre jag vet att Du är det här som händer i mig nu. Du är först på plan här. Det har jag vetat många år.
- Så bra. Det kan ta tid för många att komma till den insikten.
- Ja, men ändå blir jag inte nöjd.
- Nej uppenbarligen inte.
- Alltså just när jag tänker på att Du är den här verkligheten så är det bra. När jag känner-tänker-vet att Du sker i mig precis just nu, då är jag nöjd. Eller kanske förstummad av den underbara.
- Men vad är då problemet? Du kan alltså vara närvarande med Mig?
- Jo jag kan det och gör det och just då är allt bra. Problemet är att jag mot min vilja hittar på en massa annat med huvudet och kroppen.
- OK, du far emellan Mig och annat.
- Just precis. Kanske inte något stort problem. Men jag skulle definitivt vilja vara i direkt medvetande om Dig hela tiden. Går det?
- I princip går det. Det kan du väl räkna ut själv.
- Men varför gör jag det inte?
- Du har andra intressen. Jag är inte ditt enda intresse. Om jag var det skulle du spontant inte tänka på något annat. Vilket du skulle gilla.
- Du känner ju mig och vet förstås vilka andra intressen det är.
- Javisst, det är rätt vanliga: böcker, film, flickor, grejor, uteaktiviteter, musik, skrivande, hundar, familjen, chatta, fantisera, sådana saker.
- Och varför har jag alla dessa när jag egentligen skulle vilja ha bara Dig, alltså den direkta känslan-tanken-vetandet om att Du är detta liv?
- Därför att du vill ha den här blandningen, åtminstone just nu. Du vill ha en mix, inte bara medvetande om Mig.
- Vilket väl är synd?
- Nu pratar vi fakta. Att du liksom alla syndar är en annan sak. Du ändrar ju inte på dig bara för att Jag säger att det är en synd. Det vet du ju själv.
- Ja. Men jag beklagar att det är så.
- Glöm beklagan, se framåt. Jag tänker aldrig på någons synd. Men tänk själv: kan du ändra på dina intressen?
- Jag vill i alla fall.
- Det är en början, att vilja är en bra början.
Samtal 2
- Herre, i början av Bibeln läser jag om den första tillvaron för oss människor.
- Ok, ett av dina intressen? Bibeltolkning.
- Ja, fast mer för att fatta hur jag gör med Dig.
- Det är bra, läs skrifterna så.
- Och då har du enligt Genesis 1 genom en lång evolution skapat liv åt oss och det första du säger är att vi ska intressera oss för sex, eller hur?
- Så kan man säga. Primärt motiv är sex mellan man kvinna, inte mellan två personer av samma kön förstås.
- Ja och sen är grundmotivet en rik trädgård full av gåvor och vårt språk som namnger allting och har kunskap om allting. Sex, kärlek och gåvor i livet, så kan man sammanfatta den primära tillvaron.
- Ja, och att ingen kan vara ensam utan sin partner av andra könet.
- Just det. Men detta betyder att om jag har Dig i medvetande timme för timme så är jag i paradiset. Jag kan vara intresserad av kärlek och sex och språkanvändning och förvaltning av hela trädgården och samtidigt ha Dig först i medvetandet.
- Ja så går det till. Inte så svårt. Men fascinationen kring det onda då? Trädet med den förbjudna frukten?
- Ja tänkte komma till det. Om jag är med Dig behöver jag aldrig gå till det trädet, eller hur? Det innebär ju död och förlorad oskuld.
- Ja det gör det. Det finns ingen anledning att förtrollas av det onda och får kunskap om det onda skilt från det goda. Men Eva gjorde det och därefter Adam.
- Javisst och de flesta gör det varje dag. Men vad jag vill veta är om detta felintresse upphävs för mig när jag har Dig främst i medvetandet.
- Jo men det märker du väl? Behöver du fråga det?
- Jag är osäker för ibland tänker jag att det är en historisk engångshändelse, detta med den förbjudna frukten, alltså ett syndafall som redan skett och har en bestämmande funktion just nu för mig i mitt liv.
- Historia är bara historia. Du kan ju när som helst välja Mig först och inte kunskapen om ont och gott. Du kan ju syssla med moralfilosofi som ett ämne utan att fascineras av kunskapen om det onda skilt från det goda. Liksom du kan vara naken och sexintresserad utan skammens kunskap om nakenhet som är fascinationen med det onda.
- Kan jag?
- Ja bara du har Mig som första intention och intresse. Det är ju din form av kärlek till Mig. Då är du ju i ett momentant tillstånd där du inte sysslar med ont eller gott utan med att så att säga vara i trädgården igen. Det var därför utdrivningen skedde så att inte fascinationen med ont och gott skulle göras evig genom att äta frukt från livets träd. Utanför trädgården blir du fri att återvända.
- Men kyrkan framställer det som en determinism. Syndafallet har skett och bestämmer oss nu. Att vara utdriven är att vara förbannad.
- Kyrkan säger mycket mer än så. Vi har rätt att se historien så men samtidigt är ju all god bön att fritt återvända till Mig och då upphör momentant tendensen till synd, tendensen till fascination av ont och gott. Jag är Jesus som gör vägen hem tillgänglig. Det betyder att utdrivningen är just bara historia. Viktig historia, men bara historia.
- Fritt återvända utan belastning av ett tidigare syndafall?
- Alltid fri att vara med Mig, ja. Och dessutom alltid längtande efter det, eller hur?
- Absolut.
Samtal 3
- Idag har som vanligt försökt välja Dig först men det har blivit en svår och trist idag.
- Ingenting ovanligt.
- Nej, men det gör att jag drar vissa slutsatser, t. ex. att den här tillvaron är negativ även när man väljer Dig först före alla intressen.
- Men just när du väljer Mig känns det fortfarande bra?
- Javisst, i det ögonblicket, i valets ögonblick, är allt bra. Men det försvinner ju så snabbt.
- Vilket försvinner?
- Den goda lyckliga känslan av Dig. Valet är alltid momentant. Så mycket annat trycker genast på för att tvinga mig betrakta det.
- Som vad?
- Som vad som ska handlas, som varför kontokortet inte medger uttag, som varför nästa kontokort är oläsligt, som varför jag spärras av efter tre misslyckade försök att ringa företaget med det första kontokortet, som varför bilens batteri är slut, som varför det är så kallt och snökladdigt överallt. Och så vidare.
- Jaha, du menar livet på jorden.
- Just precis. Varför tvingar det mig att vända blicken från Dig till alla trivialiteter? Det är en grundläggande negativitet inbyggd.
- Ja min motståndare brukar njuta av sådant där som du tar upp.
- Din motståndare?
- Ja Herr Negativ kan du gärna kalla honom. Det finns värre namn.
- Och han njuter av trista händelser?
- Ja ännu mer av trista tillstånd hos människor, brist på förtjusning och glädje. Varje gång du väljer Mig igen och erfar det goda i detta val, vinner du mark från Herr Negativ.
- Jag skulle vilja välja Dig på ett mer frekvent och mer regelbundet sätt.
- Inget hindrar dig.
- Nånting är det som hindrar eftersom det inte sker och att jag de facto erfar tristess eller tillvarons negativitet.
- Jo men ingenting hindrar dig att på nytt välja att Mig som det första som är på plats i ditt medvetande. Smärtan försvinner inte för det men det negativa i ditt lidande försvinner eftersom du liksom utför det hela i Mig.
- Ska jag alltså be böner utan uppehåll?
- Det orkar inte din hjärna med. Så går det inte till.
- Utan?
- Du behöver bara vända din medvetna tanke/känsla/uppmärksamhet till Mig. Det sker utan ansträngning. Verbal bön, även inre sådan, kräver ansträngning. Och du är inte ung längre. Vänd dig kroppsligen österut och avsvär dig Satan som de tidiga kristna gjorde. Det är en enkel och ärlig handling i ditt hjärta. Trötta inte ut hjärnan.
Samtal 4
- Idag har jag inte tänkt på Dig förrän nu, ganska sent på kvällen.
- Jaha, det blev tomt utan Mig eller?
- Ja, alla andra former av kontakt med livet saknar en sak: själva tanken på Dig som person. Men jag är förbryllad av att jag dröjer sålänge under en dag innan jag återvänder.
- Det är inte så konstigt, det finns så mycket intressant att utforska, testa, tänka genom. Det gör inte Mig något att du besöker alla andra tankeställen och hållningar. Bara du återvänder.
- Det är något varmt och gott i tanken på Dig som person levande här och nu. Förstår bara inte varför jag så sällan kan vara i din närhet. Eller är det så att säga mitt tempo? Min form av närhet till Dig?
- Det kan man säga. Du kan liksom inte vara hos Mig mer än så. Du håller på med musiken, med filmerna, med böckerna, med alla de andra bloggarna, med pedagogiken och planeringen, ja du vet allt - det är inte lite ! Det kallas ett kreativt liv, som många skulle vara avundsjuka på.
- Men nu när jag tänker på Dig ler jag åt allt det där, det är ju inte alls det viktigaste. Det spelar ju faktiskt ingen stor roll alls, det är bara en massa innehåll.
- Nja, det finns en värld där du ska göra allt det där. Andra får något gott geom dig. Du gör det egentligen för andra. Och så kan du faktiskt inte vara så mycket mer med Mig, fast du inbillar dig att du skulle vilja.
- Jag vill faktiskt det.
- Men vad är mekanismen som tar dig bort från Mig?
- Den här: det är lite för enkelt och ointressant att bara tänka på Dig och vara nära Dig.
- Just det. Och då går du till något som är intressantare.
- Vilket är absurt och oerhört dåligt omdöme.
- Ok.
Samtal 5
- Jag har börjat säga till dig fyra saker om och om igen.
- Har märkt det.
- Och det är att jag älskar Dig, är ledsen för alla synder vi begår, ber Dig förlåta och utplåna och slutligen tackar Dig för detta.
- Det är en kortfattade bön tycker jag, mer koncentrerad är Herrens bön men den säger nästan detsamma.
- Så det är ok att jag fortsätter leva med dessa fyra böneyttranden?
- Javisst, de fungerar ju. Det som fungerar är bra för Mig.
- Men jag vil lägga till några saker. Jag vill lägga till ett betraktande av mig själv med frågan: påverkas jag nu av ett kontaminerat minne eller påverkas jag av ett inspirerande minne?
- Jaha. Det låter väl rimligt. Ofta mår du dåligt av vissa minnen. Det stämmer.
- Ja och jag behöver ju aldrig påverkas av dem?
- Det stämmer. De gör ingen som helst nytta. De är en sorts synder. Och de har jag ju redan förlåtit och utplånat.
- Ja. Men inspirerande tankar och minnen som så att säga är prospektiva kan ju bara vara kreativa och bra eller hur?
- Möjligen ja. Om du låter anden inspirera dem. Som du gör just nu när du skriver dessa samtal. Men inte fåfänga prospektiva minnen. De fungerar inte.
- Ok. Sen vill jag lägga till en sista sak. Att Du låter mig skapa det jag faktiskt är med om för att jag ska lära mig något.
- Du menar allt som sker och händer dig? Har du skapat det?
- Nej, för det är Du som skapar. Men jag skapar för att lära mig. Du låter mig skapa för att lära mig visdom i allt som sker.
- Möjligen ja. Men det låter virrigt. Jag skapar men du skapar för att lära dig?
- Ja. Alltså, alltså som jag är med om kan jag se som självskapat i sökandet efter Din visdom.
- Kan du inte säga att allt du är med om blir ett inspirerande minne istället?
- Jo, det stämmer.
- Då får du tre minnen: kontaminerade, inspirerande och faktiska lärominnen?
- Ok, och alla blir till i mitt medvetande?
- I din själ kan vi säga, den själ Jag skapt åt dig.
- Just så. Tack.
- Varså god. Ett litet tillägg där: Bibeln är min favoritsamling av inspirerande och faktiska minnen för lärande. När du läser den läser du Mina minnen. Som jag sa vid ett tillfälle: gör detta till min åminnelse.
- Att åminnas Dina minnen - precis. Jag förstår.
Samtal 6
- Ibland när jag är trött inser jag din perfektion. Det känns ganska larvigt.
- För att du är trött och inte orkar göra något själv menar du?
- Just det. Men jag ler från öra till öra när jag inser det. Så det är något riktigt välgörande. Och jag menar inte din perfektion såsom du är, det är ju redan axiomatiskt sant.
- Vad menar du då?
- Att din perfektion syns i det perfekta här och nu.
- Vadå? Tillståndet i världen är knappast särskilt bra just nu. Och du själv i din feta syndfullhet är minsann inte påfallande perfekt. Eller?
- Nej det stämmer, det vet jag. Nej jag menar något annat. Alltså just nu sker något, eller hur?
- Ja.
- Och just nu sker det exakt på den tidpunkt det verkligen sker.
- Ja. Och?
- Men just att det som skulle kunna ske verkligen äger rum och det på en tidpunkt som skulle kunna vara nuet men också verkligen blev den exakta tidpunkt på vilket det hela skedde....det är ju otroligt perfekt!
- Låter krångligt, men du menar att själva skeendet i tid och rum är något perfekt? Skeendet som rent skeende? Händelsen som bara händelsen?
- Ja karaktären på detta skeende är perfekt just genom att det realiseras. Det är inte bara potentiellt utan rent och perfekt aktuellt.
- Gratulerar! Det är inte alla som inser det du säger nu. Men visst. Det är perfekt genom att det äger rum. Men det i sin tur beror på att Jag är perfekt.
- Ja det vet jag, men det är en mer indirekt insikt. Medan själva detta skeende som nu sker är direkt.
- Fast inte helt direkt väl? Du tänker ju det. Eller åtminstone iakttar att det sker. Du är klarsynt helt enkelt.
- Ja jag är medveten om det, men tänker inte ut det. Det sker verkligen.
- Realismens grundinsikt ja. Det är en bra väg tills du lämnar kroppen och kommer hemöver. Den kan du ha som din övning. Det som sker pågår ju ständigt, det saknas så att säga aldrig.
- Men varför blir jag så lycklig av denna insikt?
- För att den påminner lite om riket som kommer. Du är i själva verket den där lyckliga medvetenheten om det som sker just nu. Det är ditt verkliga jag. I mitt rike känns det så hela tiden. Där blockeras inte den erfarenheten av minne eller distraktioner eller begär.
- Må ditt rike komma.
Samtal 7
- På en begravning nyss kände jag hur absurt det är med folk som inte tror.
- Inte tror på vad?
- På dig och på texterna som prästen läser, bönerna, psalmerna - allt som handlar om dig och det eviga liv som den döda personen ska nå.
- Men de tror på något annat? Är det det du menar?
- Nej jag har ingen aning om de tror på något annat.
- Alltså ingen annan religion? Du stördes inte av att de var buddhister eller hinduer eller något sådant?
- Nej inte alls. Det hade varit bättre. Nu var det en känsla av att de inte tror på något alls. Eller att de var agnostiker av olika grader.
- Vad är det som är störande med det? Tror du inte att de alltid har varit så?
- Alltid?
- Ja, några få tror på mig, bygger kyrkor och skriver texter. Men flertalet har ingen aning egentligen.
- Men jag störs av dubbelmoralen i detta. Varför sjunger de med i psalmer som säger saker de inte alls tror på? Varför lyssnar de på det kristna budskapet?
- Därför att de uppfattar det som en sorts plikt, eller hur? Något de så att säga bör göra, oavsett deras agnosticism.
- Men du missar något viktigt här som har att göra med din relation till mig.
- Ok, vad är det?
- Om du verkligen litar på mig skulle andras agnosticism eller ateism inte störa dig det minsta. Du litar ju på att min värld är min värld och den innehåller mängder av ateister och likgiltiga.
- Det var en råsop vill jag säga. Det är liksom mitt fel alltihop då.
- Ja din irritation och din smärta över andras dubbelmoral. Helt ditt fel. Du skapar det åt dig. Du repeterar en massa gammalt minnesmaterial. Det är ganska dött.
- Hmmm. Måste meditera lite på det där.
- Gör det. Jag ger dig erfarenheten som sådan, den är alltid min nåd. Och du är min tjänare eller hur?
- Vill vara det.
- Då gäller "tattvam asi" - det hinduiska uttrycket för denna min nåd i all erfarenhet, detta "tattvam" som du alltid är medveten om. Följer du med?
- Detta rum som Du alltid ger mig, här och nu.
- Precis detta rum, denna rymd av medkänsla med allt som lever och rör sig.
- En obergriplig gåva.
- Ska så vara. Ingen griper den.
Samtal 8
- Herre om jag nu skulle vilja berätta om Gud för mina barn, hur säger jag då? Jag kan ju bara inte prata om en gubbe i himlen?
- Nej berätta hellre om den tjattrande apan.
- Ehh...
- Alltså ungefär: för länge länge sedan kom en liten tjattrande apa in i människorna och sedan dess är det ibland svårt att somna för den där apan tjattrar hela tiden. Men när det blir alldeles tyst så är det Gud som är den tystnaden. Då får äntligen den lilla apan vila och ha det skönt. Det är det som är Gud.
- Det var ju lite kort förstås.
- Ja du kan ju brodera ut lite, kanske dra in lite krig som startats på grund av apans tjatter och lite avundsjuka och otrohet och besvikelse och stress och panisk oro och självmord och liknande. Ta från ditt eget liv bara.
- Ok jag fattar....det finns rätt mycket att brodera ut med.
- Jo men glöm inte vilan och skönheten, det är det viktigaste. Att det finns.
Samtal 9
- Den senaste tiden sker någonting mitt i natten. Normalt ber jag till Dig på nätterna och mår väldigt bra av det. Men nu är det som Du skjuter undan alla böner för att så att säga visa ditt ansikte och liksom vänta dig något av mig.
- Det låter bra. Alltså att du uppmärksammar min närvaro. Bönerna är ju inte alltid direkt på, de blir mer din aktivitet som handlar om mig. Ett sorts indirekt möte.
- Just det. Det känns som om Du vill ha till ett direkt möte. Och det är nytt för mig.
- Har du ens trott att ett sådant direkt möte finns?
- Troligen inte.
- Men alla som talat om det - trodde du kunde tolka det som något annat?
- Ja kanske det, vet inte riktigt. Jag avstod nog från omdöme där och respekterade allvaret hos alla som ärligt talar om det.
- Men nu?
- Nu är det som vägs ände. Jag kommer ingenvart om jag inte tar dig på allvar och möter dig ansikte mot ansikte - eller vad jag ska kalla det här kravet jag känner från dig.
- Mitt krav är att du vänder dig till Mitt ansikte som jag redan vänt mot dig. Du kan väl den gamla bönen: Herren vände ditt ansikte till er! Den har du läst hundratals gånger som barn.
- Du menar Herren välsigne er och bevare er, Herren vände sitt ansikte till er och give er frid !
- Just den. Först nu - när du är 58 år - betyder alltså den något verkligt för dig? Snabbt jobbat !
- Ja det är pinsamt men sant. Så löjligt.
- Vadå pinsamt? Vadå löjligt? Många når aldrig dithän. De flesta har ingen aning om detta ! Läs historia så ser du hur sällsynt det är.
- Men jag vet inte vad jag ska göra. Mer än att lyssna på Din närvaro.
- Det räcker. Lyssna, vänta och se.
Samtal 10
- Herre om jag söker och får en viss berömdhet och har folk som lyssnar på mig - är det något jag ska vara glad för?
- Söker du ryktbarhet och får en skara elever blir både kropp och själ tunga av bekymmer. Så är det alltid.
- Men om det är för Din ära?
- Vem försöker du nu lura?
- Ok.
- I samma stund du inhämtar beröm eller gör något som anses gott, ökar dina begär och dina ambitioner.
- Lars Levi Laestadius kallar det "ambitionsdjävulen".
- Bra uttryck. Enda sättet att undkomma denna onda kraft är att vara ensam med mig. Så enkelt är det. Blanda inte in något annat. Varför skulle något annat behövas?
- Bara säga ditt Namn med varje andetag och låta det som sker ske.
- Just så. Sägandet av mitt Namn och bortkastandet av allt annat. Det räcker. Då får du mer verklighet än på något annat sätt.
- Till det behövs bara lite mat, lite sömn, lite kläder och någonstans att sova för natten.
- Du behöver inte överdriva. En lägenhet med din fru och dina barn går utmärkt. Att gå till något arbete som ger lite inkomst är alldeles utmärkt. När du blir trött får du pensionera dig. Du behöver inte leva i en grotta eller en ödsligt belägen fäbod.
- Men även så kan man leva? Många gudstjänare har gjort det.
- Ja och helt okända för världen, kända bara av Mig i stort sett. De har vandrat runt landsbygderna i många länder, följt vinden och molnen, tagit små tillfälliga jobb här och där och varit engagerade endast i sägandet av mitt Namn.
- Det är lätt att distraheras.
- Ja så är det. En människa är nästan alltid en passionerad och begärsdriven varelse. Egendom, berusning, sex och makt stör dem så ofta. Djuren har det lättare än människorna på det sättet - de följer oftast sin natur och väljer inte extra beroenden som människor gör.
- Synden, distraktionen, extra beroenden.
- Ja - men samtidigt märker du att i all erfarenhet saknas den "person" som är syndaren, den individ som ska vara ett centrum för erfarenheten.
- Det har jag märkt. Det finns ingenting annat än själva erfarenheten.
- Precis. Det är den stora rymd i vilken verklig medkänsla existerar. Hela tiden existerar.
- Din nåd.
- Ja.
Samtal 11
- Herre ska man lära små barn att Du finns?
- Det är ok vilket du än gör. Om du inte gör det mister de 80% av sin historia. Det som är Gud för Sokrates, Moses, Jesus, Franciskus, Kepler, Newton, Linné, Pasteur, Martin Luther King, Ghandi och Moder Teresa för att ta några, är fortfarande Gud för många människor. Om barnen inte lär sig vad Gud är mister de kontakten med mänsklighetens historia.
- Men det räcker väl med nutidshistoria?
- Jodå, det räcker strängt taget med att du är en god far eller mor åt dina barn, du behöver inte lära dem någonting annat om du inte vill. Men de flesta barn frågar förr eller senare om Gud. Ska du inte svara någonting då?
- Jo man kan ju säga att förr i tiden trodde folk på en gud. Precis som man säger vid jul och påsk och pingst och Kristi himmelsfärd.
- Och att en del människor fortfarande tror? Eller ska du tiga om det?
- Fast om man berättar det blir det en sådan diskussion förr eller senare. Och då säger jag snart saker jag inte vill säga.
- Och är inte säker på vad du vill eller tänker?
- Precis. Jag är osäker.
- Då säger du till barnet: jag vet inte vad jag själv tänker om Gud, jag är osäker. Vad tänker du?
Samtal 12
- Enkelt? Många tycker det är svårt.
- Jag märker att under perioder har jag ingen fixerad tanke och därför kan jag sluta när solen går ner. Och det finns ingen varaktig stad för kroppen så varje ny morgon kan jag börja promenera igen.
- Så är det på min väg. Varje andetag kan vara din rosenkrans.
- Ja, och mina kläder är enkla praktiska plagg av tålmodighet, så jag fastnar ingenstans och inga gatstenar ger mig smärta i fötterna.
- Det är tjänarens kläder. Då kan du gå under en himmel där medkänslan får plats.
- Där behöver jag inte lyssna till skitprat, även om jag hör rösterna.
- Just så. Du kan lämna allt för att dina läppar i lugn och ro säger mitt namn.
- Stad och land, bil och buss, hav och torg kan alla vara mitt tempel. Natt efter natt kan jag vänta på din återkomst. Gryning efter gryning kan jag känna inspirationen av att komma allt närmare Dig.
- Du låter tankar, ord, gärningar och underlåtelser komma helt naturligt, utan beräkning.
- Ja det blir min syndabekännelse - de kommer som de kommer.
- Du är detta. Detta som sker är din livsform. Du ger allt åt Mig genom att sitta, stå, gå, ligga på din bädd, prata med andra, prata med dig själv, lyssna på berättelser, berätta egna berättelser. All betydelse är intermittent. Varje budskap försvinner så fort orden klingat ut.
- Kvar är Livets Ord, du själv Herre.
- Alltid och överallt är det totala Ordet som du tjänar.
Samtal 13
- Härom veckan fick jag en märklig idé ! Tänk om det Paulus talar så ofta om, att "leva i Kristus" egentligen betyder det motsatta, att Kristus lever mig?
- Ja det var tanken det ! Har du inte förstått det förut? Under lagens tid var Jag på avstånd men genom Kristi uppståndelse är Jag i ditt liv, och som ditt liv. Du har inte sett det förut?
- Nej inte alls. Jag tänkte att jag och alla andra kristna liksom tänker på Dig så mycket att vi liksom befinner oss i Dig, särskilt kanske i mässan och i bönen. Koncentration så att säga och leva sig in i Dig på olika sätt. Vara i Kristus på det sättet.
- Nej det är ju bara du själv, fortfarande. Eller hur? Du liksom bara minns Mig.
- Javisst. Men vad är det som händer när jag låter Dig vara mitt liv? Varje gång jag prövar att låta det ske, kommer ett stort leende i mitt ansikte och jag blir lycklig, men därefter händer inte så mycket.
- Låt det komma allteftersom. Det är ju inte din grej utan Min. Om jag ska ta plats i dig lär det ju gå ett tag innan jag liksom får plats. Eller hur? Jag tränger mig inte på, jag är en gentleman som knackar och kommer in så mycket jag får för dig. Så går det till i min skapelse i alla fall.
- Så jag låter det alltså ske så ofta jag kan? Sitta där eller stå där med det fåniga leendet och vara lycklig för att Du lever i min form?
- Just så. Låt det ske så ofta du kan. Eller gå omkring med leendet eller gör något för andra med det. Vad du gör är att du förbereder farstun så att säga och blir lycklig för Gästen du får en stund. Det är alltid en början. Om även om det aldrig blev mer har du levt ett väldigt gott liv i tro och inbjudan. Jagstarka människor har mycket svårt att släppa in Mig, det vet du. Vill du ha ett tips?
- Absolut vill jag det. Kommer det övningar nu?
- Nej inga övningar. Bara att du njuter av att inbjuda Mig att leva ditt liv i dina omständigheter. Njutningen av att Jag är där kan vara det som låter det ske allt oftare. Du är styrd av njutningar och därför kan det vara vägen för dig att låta Mig få vara den verkliga Agenten i ditt liv. Och det där leendet köper vi absolut, finns det något bättre än aloha och leenden?
- Jag vet inte varför leendet kommer. Det känns som om en omvandling sker och jag blir lycklig.
- Anden är glädje. Gud är endast Ande, endast glädje. Men det fordras att Jag får komma in i din kropp och ditt liv. Utanför kan du bara ana och tänka på frälsningens glädje och tala om den.
- Det som religionen allra mest gör.
- Ja men den är på väg. Det spelar ingen roll hur lång tid det tar. Men när någon finner, som du, att Herren vill komma in och bosätta sig i dig, då ökas glädjen alldeles avsevärt.
- Hur fort går det? Jag vet att det är dum fråga.
- Som jag sa förut - gå på din njutning och din glädje. Den är också vad andra människor får ut mest av. Kristus i dig är nämligen ute efter att göra andra glada och fridfulla, så gå på din glädje och din frid som du får när du ser hur Kristus vill vara dig.
- Jag förstår ju att distraktioner kommer i vanlig ordning.
- Så klart. Men just att välja det nya livet varje gång blir en särskild glädje för dig och du går på den glädjen.
Samtal 14.
- Hur gör du när du bjuder in Mig då?
- Jag ber orden "Herre kom in och lev mitt liv !" Eller liknande, t ex "Lovad vare Du som jag låter leva mitt liv !"
- Alldeles utmärkt. Enklare kan det inte vara väl?
- Nej det svåra är något annat. Att inte distrahera med världsligt nonsens.
- Ta det världsliga och samtidigt låt Mig få vara med och skapa ! Det går. Det kräver ingen stor koncentration eller diciplin. Bara ge mig den öppna dörren hela tiden !
